Testosteronbrist (hypogonadism) hos män - Internetmedicin (2023)

Testosteron är ett nyckelhormon genom hela mannens liv. Från utvecklingen till pojke under fostertiden till danande och bibehållande av manliga karakteristika under adolescens och vuxenliv.

Testosteron bildas huvudsakligen i testiklarna som ett svar på hormonell stimulering av de hormonproducerande Leydigcellerna. Dessa signaler varierar i styrka under olika faser i livet med olika hög testosteronproduktion som följd. Under fostertiden är testiklarna aktiva redan från 6:e fosterveckan och som mest aktiva under de tre första fostermånaderna och frånsett en kort tid strax efter födseln sker ingen stimulering av testiklarna förrän i puberteten.

Puberteten illustrerar tydligt effekter av testosteron. Musklerna växer till (tydliggörs exempelvis av att axelkonturen blir bredare och att armmusklerna utvecklas) och mängden underhudsfett minskar. Längdtillväxten skjuter fart under en period till följd av ökade testosteron- och tillväxthormonnivåer. Huden påverkas och skäggväxten tar fart liksom annan behåring på kroppen. Samtidigt minskar hårväxten på huvudet, oftast med uttunning ten i tinningregionen (vikar utan hårväxt). De manliga könsorganen växer till och produktionen av spermier och sperma startar. Sexualiteten med könsdrift, sexuell lust och förmåga vaknar. Vissa effekter av testosteron är beroende av kontinuerlig närvaro av testosteron medan andra effekter är irreversibla och kvarstår även om testosteronnivåerna sjunker. Dit hör påverkan på struphuvudet och stämbanden med påföljande sänkning av rösten. Likaså tillväxt och utveckling av genitalia (penis).

Efter puberteten behövs testosteron för att underhålla de testosteronberoende funktionerna under mannens fortsatta liv och utgör en viktig anabol faktor. Testiklarna fortsätter normalt att producera både testosteron och spermier genom hela livet och i motsats till situationen hos kvinnor har män inget förutbestämt klimakterium, dvs period när könskörtlarna upphör att bilda könsceller och könshormon.

Testosteronbrist kan utvecklas under hela vuxenlivet och beror vanligen på någon sjukdom som påverkar testiklarnas hormonproduktion direkt eller indirekt.

Sjukdomar och kroniska sjukdomstillstånd som kan påverka testosteronproduktionen blir vanligare med stigande ålder, vilket är en av förklaringarna till den ökade förekomsten av testosteronbrist bland äldre. Övervikt är en vanlig orsak till minskade testosteronnivåer oavsett ålder. Friska normalviktiga män utvecklar sällan testosteronbrist även vid hög ålder. Det skall dock påpekas att de allra flesta män bibehåller normala testosteronnivåer genom hela livet. Ca 3-4 % av män över 50 år har nivåer som är låga och förenade med symtom förenliga med lågt testosteron.

Vid nedanstående tillstånd är testosteronbrist vanligare förekommande än i normalbefolkningen:

Diagnosen testosteronbrist ställs genom att mäta halten testosteron i blodet, som då skall vara låg, samtidigt som man finner symtom förenliga med testosteronbrist. Det räcker således inte med att testosteronnivåerna är lägre än normalt, det måste också föreligga symtom som kan bero på testosteronbrist.

Provet tas fastande på morgonen kl 7-10 efter en normal nattvila.

Testosteronnivåerna hos män är normalt 10-30 nmol/L. Behovet av testosteron är dock inte detsamma för alla hormonets effekter. Dessutom varierar testosteronnivåerna, på grund av olika känslighet för hormonet, mellan olika individer. Detta tillsammans med det faktum att testosteron i blod delvis är bundet i ett inaktivt komplex med SHBG gör tolkningen av testosteronnivån något svårare i en del fall. Det finns ingen exakt gräns för vad som är normalt och laboratorie analys av s-testosteron är endast vägledande.

I de flesta fall återspeglar mätning av den totala halten testosteron (fritt, löst bundet till albumin och fast bundet till SHBG) den verkliga tillgången på testosteron i kroppen. I undantagsfall, när nivåerna av SHBG är extremt låga eller höga, kan man dock behöva komplettera bedömningen med att beräkna den biologiskt tillgängliga mängden testosteron (endast fritt och löst bundet). En ny förbättrad formel för beräkning av fritt testosteron som har mycket hög överensstämmelse med mätning av fritt testosteron med jämviktsdialys har publicerats och kommer sannolikt att succesivt bli tillgänglig för rutinbruk och de kommer allt fler observations och interventionsstudier där fritt testosteron på allvar sätts in i ett sammanhang och kan kopplas till kliniska tillstånd och effekter. I huvuddelen av fall är det tillfyllest att ha tillgång till en pålitlig metod för mätning av totaltestosteron och att den använda metoden ingår i kvalitetssäkringsprogram. ELIZA metoder har i huvudsak god tillförlitlighet för mätning av testosteron hos män. Den säkraste metoden bygger på kombination av masspektrometri och vätskekromatografi (MS/LC). Laboratorier kan uppmuntras att bli certifierade av amerikanska CDC som etablerat ett stringent kvalitetskontrollprogram.

Det går även att mäta enbart fritt testosteron med jämviktsdialys, men detta är mycket komplicerat och görs tillförlitligt endast på ett fåtal forskningslaboratorier i världen. En förbättrad formel för uträkning av fritt testosteron är under utvärdering och kan förbättra diagnostiken särskilt för totaltestosteronnivåer inom gråzonsområdet.

Symtom och tecken på testosteronbrist beror på när bristen inträtt, hur länge bristen förelegat och hur låga testosteronnivåerna är.

Inträffar störning i hormonpåverkan före puberteten sker ingen virilisering och pubertetsutvecklingen uteblir. Det normala avslutet av längdtillväxten uteblir och extremiteterna fortsätter att växa, vilket förorsakar ändrade kroppsproportioner - enuchoida proportioner.

Hos vuxna män som drabbas av testosteronbrist uppstår ett komplex av symtom (se nedan).

Symtom med stark koppling till hypogonadism

Klassificering av hypogonadism

Det har visast sig väsentligt att förtydliga klassificering av hypogonadism och skilja på organisk primär (testikel) och organisk sekundär (hypothalam/hypofysär) sjukdom från funktionell primär eller sekundär hypogonadism. I det senare fallen inkluderas hypogonadism orsakat av andra sjukdomar, tillstånd och läkemedelseffekter vilka i många fall är övergående och kan vara kopplade till underliggande sjukdomsmekanismer som leder till sänkta testosteronnivåer. I dessa fall är indikationen för testosteronbehandling inte lika självklar och det kan vara viktigt att hålla sig till behandling där det finns tydlig dokumentation av nytta och risker hos dessa specifika patientkategorier.

I Sverige finns för närvarande geler för topikal applikation och depotinjektioner tillgängligt.

Målsättningen med behandling är att uppnå testosteronnivåer i mitten av referensområdet (20 nmol/L) och normalisering av testosteronberoende funktioner.

Vid injektionsbehandling kan nivåerna utvärderas efter tre injektioner, vid transdermal behandling kan kontroll ske en till två veckor efter behandlingsstart. Enklast är att mäta testosteronnivåer 2-4 timmar efter transdermal applikation. Då mäts peak värdet vilket bör vara över 17nmol/L. Vid kontroll av testosteronnivåer vid gelbehandling förekommer stora variationer och mätning ett dygn efter applikation kan nivåerna te sig lägre än före start av behandling. Detta beror på snabb omfördelning av testosteron till perifer vävnad och att den endogena produktionen är supprimerad. För att få en bättre bild av upptag och effekt kan farmakodynamisk effekt kontrolleras t ex genom mätning av LH nivåer vilka skall vara hämmade och Hb värden som normalt stiger vi testosteronbehandling. Dessa mätningar skall i sin tur bedömas utifrån det kliniska respons som erhållits.

I Sverige finns följande preparat registrerade: